pulvazstindra

..dagen började dock bra, med soligt och vackert väder och härligt sällskap då Annica följde med som moraliskt stöd..och schaufför.

Här rastade vi och tog en kopp kaffe..mums..och Indra fick sträcka på benen lite..

Sen kom sanningens stund..jag var som vanlig otroligt nervös. är ju så ovan att ställa ut och jätterädd att göra bort mig, och det är ju som bäddat för att nått ska gå på tok.

Troligen kände Indra av min spänning, eller så gillade hon inte den grova mattan som vi skulle springa på..men jag märkte på en gång att hon ville inte gå, hon ville bara lägga sig ner eller ännu mer gärna gå tillbaka till sin bur och vår matsäck och sitta o hos Annica och titta på matte som promt vill springa runt i en ring..titta på följande bilder så ser ni att hon totalt har misst allt intresse att fortsätta i ringen, det var bara att avbryta hela tillställningen.

Ser Ni svansföringen??? och att jag får tvinga upp hennes huvud för att hon inte ska sjunka ner på mattan..

Här börjar hon protestera med ljud också..ett mumlande läte som jag tror bara jag hörde..strax efteråt lade hon sina tassar runt mina ben så att jag inte skulle fortsätta gå..jag satte mig ned med henne och sa att vi slutar, sen gick vi till vår bur,,hon var helt skakig och ville bara ligga och andades jättehäftigt..jag krama henne tills hon lugnat ner sig. sen var de min tur att lugna ner mig..grät en skvätt.. och många kom och tröstade och var förstående.

Fick sen hjälp att efter att alla hundar var klara, tog Indra och jag en sväng på mattan med mycke godis och glädje..så hon åkte därifrån med minnet att ringen inte var farlig...

Jag hoppas att hon kan acceptera det... jag undrar om det är så att Kuvazs..eller Indra..är så signalkännslig att hon känner att jag är väldigt orolig att jag ska göra alla stolta för denna underbara ras????

Nu gäller det att skaffa modet att ställa ut igen..

NI får gärna skriva några rader om det är så att Ni har relevanta tips!!!

Kram på Er!